Det blev inte Göteborg i år heller. Förra året var det (som vanligt..) barnafödande som kom ivägen. Den här gången krystar jag tillsammans med övriga redaktionen fram vad som kan vara Cinemas bästa nummer hittills. Vi är alla i alla fall rörande överrens om att det är bästa omslaget ever.
Nästa år SKA jag till Göteborg, det är en sak som är säker. Men i väntan på det följer jag avundsjukt Elinas blogg.
För övrigt är jag, av festivalfilmerna, mest pepp på Lebanon, vilket nog hör samman med att min kärlek till Waltz with Bashir bara växer sig starkare och starkare ju längre tiden går. Och det här är ju också en gammal Libanonkrigssnubbe som bearbetar minnen genom film.
