 |
Den här veckan bär två spännande saker i sitt sköte: 1. Jag ska som sista människa i världen se Avatar. Dagsvisning, i syfte att undvika upplevelser som den häromkvällen när ett ömsom hånglande, ömsom snackande, ömsom tuggummismackande par ackompanjerade hela min upplevelse av Till vildingarnas land på Rigoletto. Som filmrecensent är man ju lite skadad dessutom; jag är van att sitta i en sval, tyst och doftfri biosalong mitt på dagen, glest befolkad med andra väluppfostrade filmrecensenter som tystnar så snart ljuset släcks. Popcornprassel är det inte tal om. Kontrasten när man går på cityvisningar kvällstid är helt enkelt för stor, och jag överväger att helt ge upp faktiskt. 2. Cabaret für Alle! Det är ju för bra för att vara sant – precis efter att jag och T förtjust har plöjt igenom Bank für Alle-dvd:n och sörjt det faktum att dessa karaktärer med all sannolikhet aldrig kommer att få synas i tv-rutan igen visar det sig att paradparet Wahlbeck/Reuter sätter upp specialföreställningen Cabaret für Alle på Södra teatern i Stockholm. Av affischerna att döma kommer vi kanske rentav att få återse gamla vänner som Sailor Karlsson! Ja herregud. Att SVT sponsrade denna televisionens motsvarighet till psykbryt är och förblir ett mysterium, men, vi tackar och tar emot. Peppar för torsdagens föreställning med det här gamla klippet. Get the Flash Player to see this player.
|
bio
|
Just ja. En viktig grej beträffande festivaler, som har präglat min göteborgsvistelse: det här med att gå på bio förkyld – inte okej. Inte okej nånstans. Kan du inte andas ordentligt genom näsan? Jag erbjuder härmed tre alternativ till att sitta och flåsa nasalt i mitt öra filmen igenom: 1. Köp en nässpray. 2. Andas genom munnen istället. 3. Stanna hemma. Jag är ledsen, och kanske lätt fascistisk, men kom igen – det förstör ju HELA bioupplevelsen. I kväll ska jag för säkerhets skull se film i hemmets trygga vrå och på så vis försäkra mig om att dylika störningsmoment uteblir (eller i alla fall kan tystas effektivt om de skulle komma från min sambo). Vi ska se Old Joy – en gammal Stockholm filmfestival-favorit från för ett par år sedan som jag gav sambon i julklapp, då han är ett stort Will Oldham-fan. Will spelar nämligen huvudrollen, med ett skägg så stort att det knappt får plats i rutan om jag inte missminner mig. Omslaget är fint och grönt; det är filmen också i både miljö och stämning. Här är trailern: Get the Flash Player to see this player.
|
