 |
Ni får ursäkta mig men jag måste ta en metadiskussion och kommentera en annan filmrecensent. Det gäller DN:s Helena Lindblad som jag faktiskt aldrig har reagerat på tidigare, varken positivt eller negativt. Men eftersom att hon får skriva för en av Sveriges största dagstidningar så måste ju hon hålla en viss nivå. I dagens recension av Alice i Underlandet gör hon dock något som är totalt oförlåtligt. Hon berättar om filmens slut. Inte för att hon broderar ut texten speciellt mycket, detaljerna lämnar hon tack och lov till biobesökaren att få utforska. Men att över huvud taget prata om händelser som uppenbarligen utspelar sig i filmens slutskede tycker jag är en av filmskrivandets dödssynder. Det måste gå att skriva om den aspekten av filmen utan att avslöja hur filmen slutar. Dessutom ser jag inte alls vad hon vill åstakomma med meningen. Handlar det om att hon inte respekterar filmen, att hon inte respekterar läsarna eller är det bara gammal hederligt slöfockeri? Så snälla Helena, om du läser det här, förklara för mig och dina övriga läsare hur du tänkte och för guds skull, gör inte om det. |
Alice i underlandet
 |
Det blir Tim Burton som leder årets Cannes-jury. Tim, denne min ständige belackare, teaser och upphovsman till oändlig besvikelse. Jag bestämde mig för att älska honom när jag såg Edward Scissorhands för första gången, och har sedan dess framhållit min kärlek högt och vitt och brett, år ut och år in. Men varje gång han har släppt en ny film har den gjort mig oändligt besviken, och jag börjar fundera på om min kärlek är en illusion, baserad på ett lyckosamt filmmöte för många många år (och ännu fler filmer) sedan. Men. Att veta att Tim Burtons version av Alice i Underlandet dyker upp på bio 3 mars (i 3D! Jag kan inte tänka mig en historia så väl lämpad för 3D som Tims Alice) är att hava hopp. Och med detta i åtanke gav jag mig i kast med att dels plöja den hittills försummade bok om Burton som jag fick i födelsedagspresent för många herrans år sedan, dels gå igenom hans repertoar för eventuell omvärdering. Det var upplyftande. För trots magplask som Big Fish, Kalle och Chokladfabriken och den oändligt överskattade Corpse Bride blinkade filmtipset blått i genomsnitt (vilket för den oinitierade signalerar betyg 4). Jag såg om några stycket också, och omvärderade bland annat Ed Wood, som jag inte för mitt liv kan förstå varför jag inte uppskattade första gången. Den är ju inget annat än magisk. Eventuellt vann den några extra hjärtslag eftersom jag såg den i samband med en spaningstext om b-filmarna och galenpannornas roll i filmhistorien – en artikel ni får möjlighet att läsa i nästa nummer av Cinema. Så, nu, tillsaken: behold – min topp 5 med herr Cannes-juryordförande Tim Burton i trailerform. Som en bonus får ni den finfina Alice-teasern också, placerad överst, som för att riktigt illustrera de högt ställda förväntningarna. Ty listan är rangordnad, men jag har en känsla av att denna rangordning skulle se helt annorluda ut en annan dag, en annan dagsform. FRAMTIDA BUBBLARE: Get the Flash Player to see this player.
1. EDWARD SCISSORHANDS Get the Flash Player to see this player.
2. ED WOOD Get the Flash Player to see this player.
3. MARS ATTACKS! Get the Flash Player to see this player.
4. VINCENT Get the Flash Player to see this player.
5. SLEEPY HOLLOW Get the Flash Player to see this player.
|
