Pojken Simon växer upp i arbetarklassmiljö i 40-talets Göteborg. Om hans liv handlar det i denna omstridda filmatisering av Marianne Fredrikssons succéroman Simon och ekarna från 1985.
Bakgrunden till hur Simon och ekarna blev film är ett kapitel för sig. Ett stort sådant, därför går jag inte in i detalj på det här, även om det är en snärjig historia som luktar rätt illa och förtjänar eget utrymme. Intresserade kan googla Björn Runge (som initialt skulle regissera filmen) + Lisa Ohlin (som i roll av filmkonsulent på Svenska Filminstitutet gav filmen tio miljoner i utvecklingsstöd, och tog över regissörsposten då Runge senare lämnade projektet efter konflikt med filmens producenter).
Marianne Fredrikssons populära bok om den judiske pojken Simon, som inte känner till sitt ursprung och inte vet om att hans föräldrar inte är hans egna, men ändå känner sig som en utböling under barn- och ungdomsåren, är en uppväxthistoria med klasskillnader, klassresor och sökandet efter den egna identiteten som huvudsakliga teman. Romanens berättelse är enormt fyllig, och att filmatisera den kräver oundvikligen en hel del ingrepp i originalet.
I Lisa Ohlins film har man dessvärre tagit sig väldiga friheter med allt från manus och rollfigurer till handling – den ärliga, lite uppstudsiga tonen i Fredrikssons språk har nästan helt gått förlorad, och trots att man valt att fokusera huvudsakligen på Simons rotlöshet och jakt på det förflutna, får man intrycket att filmen bara skrapar på ytan.
Man kan kritisera Hollywood för mycket, men där vet man när man behöver spela lite extra på åskådarnas känsloregister och när man ska ta ett steg tillbaka (nåja, oftast vet man). Så icke här. Här är allt jämntjockt och filmen framstår därmed som både platt och hafsigt regisserad.
Det som får betyget att sega sig upp ett snäpp, är den enorma omsorg som lagts på scenografi, miljöer och kostym, samt det fina skådespeleriet av främst Helen Sjöholm och Stefan Gödicke. // ELIN LARSSON
PREMIÄR 9 december LAND Sverige, 2011 REGI Lisa Ohlin MEDVERKANDE Bill Skarsgård, Helen Sjöholm, Stefan Gödicke, Jonatan S. Wächter, Jan Josef Leifers
|
|
Postat i Recensioner | Inga kommentarer » |
