Det har inte varit särskilt lätta år för Aaron Sorkin efter att Vita huset avslutades 2006 som en av historiens tveklöst bästa tv-serier. Först lade NBC, med viss rätt, ned Studio 60 on Sunset Strip, Sorkin fick slutföra första säsongen, men mer blev det inte. Sen blev återkomsten till biodukarna med Mike Nichols Charlie Wilson’s war, utan att för den skullen vara särskilt dålig, kanske inte riktigt den fullträff man hade kunnat hoppas på.
Men allt det där är lätt glömt nu. The social network är en stor återkomst för ett av vår tids få genier. Ja, trots att David Fincher har regisserat med sedvanligt säker hand och trots att Jesse Eisenberg är fullständigt fenomenal i huvudrollen är The social network tveklöst mest av allt ändå Aaron Sorkins film. Hans manus är mästerligt: långsamt stegrande, finstilt i de små och stora vändningarna, med bett i så gott som varje replik.
Bara den första scenen – där den blivande Facebook-skaparen Mark Zuckerberg får nobben av dejten Erica Albright, som tröttnat på hans överlägsna sätt och maniska vilja att bli något, att accepteras i de fina kretsarna – innehåller fler briljanta repliker än ett helt års övrig filmproduktion. Med bara några få dialogutbyten illustrerar och karakteriserar Sorkin Zuckerbergs hela personlighet och framför allt bristerna med den: hans övertygelse om att hans enorma intelligens ger honom rätten till nästan vad som helst, hans bristande sociala kompetens, hans oförmåga att lyssna på människor som faktiskt bryr sig om honom.
Sen rullar Sorkin och Fincher (som får med varje nyans i Sorkins manus, samtidigt som han plockar fram det allra bästa ur en ung skådespelarensemble) varsamt upp hela historien om hur Facebook går från ett internt litet community för elever till att bli det världsomspännande imperium det är idag. Vilket är en historia som innehåller fler uppoffringar, förvecklingar och stämningar än en hel säsong av valfritt advokat-tv-drama. The social network är en film som i mångt och mycket utspelar sig i förhandlingsrum där rättsprocesser ska redas ut. Låter det tråkigt? Det är det inte. Inte för en sekund. Sorkin och Fincher utgår från de två stämningar Zuckerberg får emot sig – från tvillingarna Winklevoss som menar att han stulit deras idé och från förre bäste vännen Eduardo Saverin som blir utmanövrerad från företaget just när det börjar bli framgångsrikt – men använder de mest som hållpunkter, något att utgå från medan de i tillbakablickar skildrar Zuckerbergs tilltagande maktberusning och närmast totala brist på förståelse för andra människor. Vilket förvandlar honom till internetvärldens motsvarighet till Michael Corleone – för all del på toppen, men, oj, vad det blåser kallt när man står där utan någon att luta sig mot. Och han har bara sig själv att skylla.
Det är väl den sorgligaste ironin av alla: Zuckerberg skapar ett världsomspännande forum där man ständigt ska kunna hålla kontakten med sina vänner, men för att nå dit ser han sig tvingad att göra sig av med de få han själv har. / Mattias Dahlström
Titel: The Social Network | Regissör: David Fincher | Med: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Justin Timberlake, Rooney Mara | År: 2010, USA | www.500millionfriends.com
Tags: Andrew Garfield, David Fincher, Facebook, Jesse Eisenberg, Justin Timberlake, Mattias Dahlström, Rooney Mara, The Social Network
|
|
Etiketter: Andrew Garfield, David Fincher, Facebook, Jesse Eisenberg, Justin Timberlake, Mattias Dahlström, Rooney Mara, The Social Network |
