På Mars bor katterna som flyger matta och dricker cider. En dag landar en tråkig leksaksbil, som istället för att bada och leka, bara vill gräva och lägga stenar på hög.
Att den här filmen skulle gå hem hos min två och ett halvt år gamla son var jag bombsäker på. Han älskar nämligen katter och två av hans absoluta favoritfilmer är Jan Gissbergs gamla Kattresan (1982) och den franska, väldigt eleganta, Ensamkatten (1998). Men att Marskatterna och leksaksbilen skulle bli en sådan braksuccé som den faktiskt har blivit hos både sonen och mig själv var överraskande.
Filmen handlar om ett gäng brandgula katter som bor på planeten Mars och tar sig fram på en flygande matta. En dag landar en stackars ensam och tråkig rymdbil på planeten. Marskatterna och leksaksbilen har en skönt, på gränsen till hypnotisk, berättar stil. Freddie Wadlings skorriga röst berättar på rim och i bakgrunden hörs svajig arkivmusik som regissören Jacob Stålhammar har plockat från gamla journalfilmer (en kul idé som återkommer i flera av hans animerade kortfilmer). Detta i kombination med Stålhammars djärva och lekfulla animationsstil, som för tankarna till den ALMA-vinnande japanen Ryôji Arais böcker När kommer bussen? och Sussa och Natti, gör Marskatterna och leksaksbilen till en mycket bra, och mer än välkommen, motvikt till den uppsjö av brittiska och amerikanska barnfilmer, tv-program och schablonmusikaler där alla inblandade skriker och stressar och indirekt gör dina barn till tokiga monster!
Marskatterna och leksaksbilen visas i ett filmpaket på 30 minuter ihop med en repris av Bulten … ”katter är egentligen okay” …. Enda invändningen här är väl egentligen att den senare, som är längre och inte alls lika bra, visas först.
// STEFAN NYLÉN
TITEL Marskatterna och leksaksbilen Premiär På bio nu GENRE Barnfilm LAND Sverige, 2011 REGI Jacob Stålhammar Röster Freddie Wadling WEBB http://www.marskatterna.se/
|
|
Postat i Recensioner | Inga kommentarer » |
