Betyg:
|
Att japanska Avsked vann en Oscar för bästa utländska film känns inte alls överraskande; Yôjirô Takitas berättelse är nämligen precis sådär lagom utländsk för att gå hem hos den internationella publiken. Men det är också problemet. För samtidigt som filmen skildrar försoning och sorgearbete med ett udda sinne för farsartad komik så kan den inte hålla sig borta från att bli klassiskt sentimental, vilket också brukar vara ett framgångsrikt recept för en Oscarstatyett. Stundtals är dock Avsked en ganska rörande skildring av hur lite det ibland kan finnas att klänga sig fast vid i det förflutna när man som mest behöver få göra det. Det är precis vad som händer cellisten Daigo, som blir av med jobbet i Tokyo och bestämmer sig för att återvända till hembyn för att söka jobb där. På grund av ett ”komiskt” misstag råkar han ta anställning som begravningsentreprenör, ett yrke som ska visa sig vara extremt tabubelagt och därför tvinga Daigo att hålla det hemligt, till och med för sin sambo. För oss som rent populärkulturellt är vana vid att se begravningsentreprenörer som bröderna i Six Feet Under kan den kulturella skillnaden i synen på yrket te sig lite märklig, för när blev det egentligen så smutsigt att syssla med? Samtidigt möter ändå Daigos förnedring och skamkänslor på ett fint sätt en framväxande insikt om att han har en naturlig, och konstnärlig fallenhet för det. Något som också sker i takt med att han allt mer försonas med sina dunkla minnen av en fadersgestalt som stack när Daigo var liten och lämnade resten av familjen i sticket. Tyvärr blir Avsked är alldeles för lång, och hinner börja spela med alldeles för tydliga stråkar (delvis bokstavligt talat) innan det hela är över. På vägen svalnar intresset för Daigo och den dunkla far- och sonrelationen, som egentligen hade kunnat vara riktigt gripande. En komprimerad version med humor som snarare var mörk än farsartad hade förmodligen gjort Avsked en stor förtjänst och sparat tittaren en hel del leda. Regissör: Yôjirô Takita |
|||||
 |
|
|
|
|
