Betyg:
|
Krackelerande kärleksförhållanden är ett utslitet tema på bioduken. Men i tyska långfilmsdebuten ”Du och jag” skildras den obefogat film-ovanliga fasen i en relation då man varit ihop ett tag, men inte bestämt sig till hundra procent för att det ska vara ”vi” för alltid. Med känsligt handlag och lysande personregi lotsar Maren Ade sina huvudrollsinnehavare genom ett finstilt känsloskådespel som får det att krypa i kroppen av identifikation. Handling? Nja. Komplexitet och subtilt hållen känslodynamik? Jo jag tackar! Regissör: Maren Ade Se Elinas direktrecension här: http://www.cinema.se/cinematv?id=149 |
Recensioner
Betyg:
|
Jag grät under ”Requiem for a dream” när morsan sitter på dårhuset, helt allena och väck. På samma vis hugger ”A single man” rakt i hjärtmuskeln. Colin Firths belevade medelåldersbög mottar ett dödsbud – hans älskare är borta och familjen vill inte ha honom på begravningen. Det är 1960-tal och fjollor göre sig icke besvär. I sitt stora moderna hus, berövad kärleken, utstrålar han mer becksvart ensamhet och utstötthet än Malcom X på ett KKK-möte. I symbios med Julianne Moores försupna faghag och en fulländad fashionistaestetik, skapar Firths magnifika skådespel en riktig pärla till film. Trots ett väl typiskt slut. Regissör: Tom Ford Christoffer Röstlund Jonsson
|
Betyg:
|
Federala agenterna Chuck Aule och Teddy Daniels skickas till en mentalinstitution på en karg klippö för att hitta en förrymd mörderska. Regissör: Martin Scorsese Se Antons direktrecension här: http://www.cinema.se/cinematv?id=147 |
Betyg:
|
Jag gillar romantiska episodfilmer med stor ensemble. Så ”Valentine’s Day” borde verkligen vara min grej. Tyvärr är de tiotal historierna med kärlekstema som löst flätas samman under en Alla hjärtans dag slappt skrivna, regisserade och skådespelade. Några minimala ljusglimtar finns. Julia Roberts och Bradley Cooper har lite kemi ombord på ett flygplan, jag vill bara strypa den obligatoriska gulliga ungen ibland och eftertexterna är lite roliga. Men det hjälper inte. Om fem av 125 minuter är uthärdliga på gränsen till underhållande och resten är ren plåga så kan inte betyget bli mer än en etta. Regissör: Garry Marshall Se Antons direktrecension här: http://www.cinema.se/cinematv?id=140 |
Betyg:
|
Spretig historia om härlig pappa med bitvis tveksam moral och stort hjärta är basen för Josef Fares femte långfilm. Efter den starka men mentalt slitsamma ”Leo” är vi tillbaka i den puttriga dramakomedin som Fares rönt störst framgång med. ”Farsan” räddas av Jan Fares outsinliga charm. När han inte är med blir den platt, seg och tråkig. Bihandlingen om den mesige Jörgen (Torkel Petersson på autopilot) som vill bli hård bygger på idisslade idéer och känns bara krystad. Hade man strukit den delen och koncentrerat sig mer på pappa Aziz äventyr hade det här kunnat bli riktigt bra. Regissör: Josef Fares Se Antons direktrecension här: http://www.cinema.se/cinematv?id=139 |
Betyg:
|
Det brukar aldrig gå något vidare för Mel Gibsons filmfamiljer. I Edge of Darkness skjuts hans dotter till döds på förstutrappan inte ens tio minuter in – efter en av de mest olycksbådande thrillerinledningarna på länge. Här vet man att något är riktigt ruttet innan filmbolagets logga ens lämnat duken. Det är knut i magen hela tiden i vad som skulle kunna beskrivas som 24 i långfilmsformat, fast fylld av små obehagliga och morbida detaljer. En riktigt tung och klassisk thriller där världen verkligen är lite farligare och lite fulare än vad jag helst skulle önska. Regissör: Martin Campbell /Mattias Vestin |
Betyg:
|
Richard Gere är musikprofessorn som har allt, ett toppenjobb, en villa i en stad där alla hälsar på varandra, toppat av en härlig fru. Han tar hand om en vilsen valp på stationen och får på så sätt en ny bästis. Varje dag väntar Hachiko på sin husse vid stationen. När professorn en dag inte kommer hem, sitter Hachiko troget kvar och tittar mot ankomstdörren, år efter år. Det är varmt, fint och tårframkallande, men berättat utan någon riktig friktion för att skapa det där lilla extra. Regissör: Lasse Hallström |
Betyg:
|
Precis som en ensam varg kan en vampyr sätta skräck i ett helt samhälle. Tänk dig då en nära framtid där majoriteten av världens befolkning är vampyrer; politiker, nyhetsankare, pendlare och skolbarn. Människor fångas och tappas på blod industriellt. När de decimeras uppstår svält och kaos. En liten grupp jagade människor kan dock ha ett botemedel mot vampyrismen. Likheterna med ”Matrix” är många: idén är genialisk, det tekniska genomförandet superbt, men det faller på regin som drar ner upplevelsen avsevärt. Regissör: Michael Spierig, Peter Spierig |








