BLUE VALENTINE
Årets independentpärla (som kom på bio i Sverige först i februari) var den här sorgliga filmen om kärlek som uppstår, vissnar och dör. Det är vackert och ärligt, därför desto mer berörande. Som åskådare får man uppleva de där stunderna när kärleken uppstod, alla de fina små ögonblicken av förälskelse och vänskap, och samtidigt konfrontera det vakuum som Cindy och Dean landat i efter sju års äktenskap. Det är omöjligt att värja sig emot. Två skådespelare i huvudrollerna bär upp det hela, och inte för inte har Michelle Williams och Ryan Gosling nu äntligen blommat ut som två av de starkast lysande stjärnorna i Hollywood.

(Finns på dvd/bly-ray från SF)

CATFISH
Dokumentär eller mockumentär, det spelar ingen roll vad folk än föredrar att klassa Henry Joost och Ariel Schulmans film om hur Ariels hippa New York-brorsa Nev över nätet kommer i kontakt med en åttaårig konstnärstalang från landet, och lär känna henne och hennes familj. Eller? En del av mig hatar den här filmen eftersom den stundvis känns som en beräknande set-up, utförd av filmskaparna. Men det får man aldrig veta helt säkert, och hur man än värjer sig mot denmisstanken så kvarstår faktum: Catfish är ett spännande dokument som man kan se som en sensationslysten film och/eller som en betraktelse över hur sociala medier förskjutit gränserna för hur vi interagerar med andra människor.

(Finns på dvd/bluray från Atlantic film)

RED, WHITE & BLUE
Red, White & Blue går inte att genredefiniera, men den är kanske den mest effektiva skräckfilm/dramathriller jag någonsin sett. Men också den beskrivningen är orättvis, för jag har inte sett så värst många filmer som liknar den. Nästan hela filmen är förklädd till independentfilm, men tro mig, det handlar egentligen om tortyrskräck. Inte à la Saw på något sätt, utan en mer realistiskt färgad typ av skräck, som delvis påminner om 70-talets lågbudgetvarianter. Kanske är det därför jag gillar Red, White & Blue så gränslöst, och det faktum att just sån här skräck är den som verkligen skrämmer mig – när man kan känna igen sig i de känslor som driver alla de inblandade till dras handlingar.

(Finns på dvd från Njuta film)

/ ELIN LARSSON

FAST & FURIOUS 5
Jag kunde inte låta bli att falla pladask för Fast & Furious 5. Inför Vin Diesel i synnerhet, och snabbrullande bilar i allmänhet, står jag helt utan hämningar. Medan de tidigare filmerna i den här serien mestadels handlat om hur bilburen ungdom har kört fort – jävligt fort – och hållit sig undan snuten på olika innovativa sätt, så har man för den här femte installationen svängt som på en femöring och gjort en fartfylld (vad annars?!) och extremt underhållande heistfilm.

(Finns på dvd/blu-ray från Universal)

SENNA
Okej, en motorburen film till. Senna är en välgjord, klippbaserad (tänk The Black Power Mixtape 1967–1975), dokumentär om den brasilianske Formel 1-föraren tillika världsesset Ayrton Senna som vann världsmästerskapet i sin gren tre gånger före sin död vid 34 års ålder. Filmen porträtterar legendens år som F1-förare, från hans första säsong 1984 fram till hans allt för tidiga död tio år senare.

(Finns på dvd/blu-ray från Universal)

491
Dvd-året var fullt av sköna klassiker i nyrelease; jag har haft svårt att sålla bland filmer som Blow out, Turkisk konfekt, Spelets regler, samlingar med Kubrick, Fellini, Chaplin, you name it! Mitt val faller ändå på Vilgot Sjömans obehagliga 491 från 1964. 491 var, både som film och projekt, ett socialt experiment. Den handlade om sex kvaddade killar från gatan som, genom tvångsomhändertagande, tvingades delta i studie om fri fostran ledd av en ung socialarbetare som bosätter sig i samma våning. Vilgot Sjöman handplockade sex killar från gatan, tryckte in dem i en lägenhet, och tryckte på “go”-knappen. Resultatet blev också den mest utskällda och omdebatterade filmen hitintills i Svensk historia.

(Finns på dvd från SF)

/ STEFAN NYLÉN

TRUE GRIT
Med bröderna Coens rutinerade regissörsarbete och säregna stil får remaken av Henry Hathaways De Sammanbitna (1969), True Grit, en självklar plats i min dvd-hylla. Filmen handlar om den 14 år gamla Mattie Ross vars far har blivit skjuten till döds av ynkryggen Tom Chaney. Hon är fast besluten att han ska sona sina brott och anställer en skjutglad, skogstokig och alkoholiserad sheriff (spelad av Jeff Bridges) för att hitta honom.

(Finns på dvd/blu-ray från Paramount)

BRIDESMAIDS
I Bridesmaids möter vi brudtärnan Annie (Kristen Wiig) som leder sin bästa vän Lillian (Maya Rudolph) och ett gäng färgstarka tärnor på en vild väg mot äktenskapet. Med Judd Apatow (The 40 Year Old Virgin, Funny People) som producent och Paul Feig (som har regisserat avsnitt ur succé-serier som Nollar och nördar, amerikanska The Office och Arrested Development) i regissörsstolen är Bridesmaids en hysterisk och underbar komedi som kan ses många gånger om.

(Finns på dvd/blu-ray från Universal)

WINTER’S BONE
I det kala och karga Ozark-området i Missouri, på gränsen till Arkansas finns inte mycket hopp att finna. Här möter vi 17-åriga Ree Dolly som tar hand om sina småsyskon och sin mor. En dag får hon veta att hennes far har pantsatt deras hus och gård, och Ree ger sig ut på en desperat jakt för att hitta honom. I Winter’s Bone samarbetar ett långsamt tempo, otrevliga miljöer, regi och manus för att skapa en av de obehagligaste rullarna som 2011 har att erbjuda.

(Finns på dvd från Warner)

/ DESIREE HANSSON

SUPER 8
En drös ungar vill spela in en egen zombiefilm. Ett skenande tåg brakar ur spåret precis där de spelar in sin film och militären spärrar av hela den lilla staden. Något märkligt rör sig i skuggorna och och nu är det kidsen som måste rädda dagen. Perfekta ingredienser för årets i särklass mest underhållande mys-rys action äventyr.

(Finns på dvd/blu-ray från Paramount)

TROLLJÄGAREN
Ta lite Blair Witch Project, lite Cannibal Holocaust, lite Ghostbusters och rör ihop det med nordiska sägner, så har du Trolljägaren. En frisk och fascinerande historia om tre dokumentärfilmare som tror att de ska göra ett litet inslag om en tjuvjägare, men får istället ta del av den Norska statens mest välbevarade hemlighet. Glimten i ögat, bildsköna vyer och imponerande effekter gör att man kanske slänger ett extra öga över axeln när man är ute i skogen nästa gång…

(Finns på dvd/blu-ray från SF)

MOTORSÅGSMASSAKERN
Tobe Hoopers klassiker från 1974 är minst lika skrämmande, och krävande som den var för nästan fyrtio år sedan. En mini-van med ungdomar kommer på villovägar i Texas avkrokar. Där de tror att hjälpen ska finnas, hittar de istället ond bråd död. Detta är en av de filmer som jag aldrig tröttnar på och ständigt hittar nya saker Trots det våldsamma ryktet är Motorsågsmassakern en sjukt välgjord film och inte alls så grafisk som folk tror. Här kommer skräcken egentligen inifrån oss själva och vi tror vi såg mycket mer än vad som faktiskt visades. Vilket är en viktig detalj till varför filmen fortfarande fungerar så utmärkt som den gör.

(Finns på blu-ray från Atlantic film)

/ JASON MEREDITH

Filmhistorien är full av vampyrfilmer. Från riktiga klassiker som tyska Nosferatu och Tod Brownings Dracula, via massproducerade uppföljare av amerikanska Universal och brittiska Hammer, genom skräp som Billy the Kid vs. Dracula, till bättre och modernare saker som Blade, Buffy, Underworld och Twilight.

Cinemas Stefan Nylén och Jason Meredith frestar, lagom till premiären av nya Twilight, med 13 klassiska och aningen udda vampyrfilmer att sätta tänderna i.

Nosferatu (1922)

Tysken FW Murnaus stumfilm om Count Orlok är den första adaption som gjordes av Bram Stokers roman, om än en inofficiell sådan eftersom man saknade rättigheterna. Den lär ha skrämt slag på folk redan på 20-talet. Och gör det även på 2010-talet, främst tack vare Murnaus minimalistiska och nästan dokumentära teknik. Rent stilmässigt skiljer sig också Nosferatu från exempelvis Tod Brownings Dracula, eftersom den tyske vampyren spelad av Max Schreck mer ser ut som ett förruttnat lik.

Nyinspelades 1979 av Werner Herzog med Klaus Kinski och Isabelle Adjani. Shadow of the Vampire (2002) med John Malkovich och Willem Dafoe var en uppdiktad historia om själva inspelningen.

Dracula (1931)

Universal Pictures är ett filmbolag grundat på skrik och tårar, utöver Dracula (och alla dess uppföljare) gjorde man i början uteslutande skräckfilm med figurer som Frankenstein, Wolfman, Fantomen på Operan, you name it! I Tod ”Freaks” Brownings version ser vi Greve Dracula packa ihop och lämna sitt slott till förmån för England. Resan går via båt, där greven (spelad av Bela Lugosi) tömmer hela besättningen på blod.

Hette Mysteriet Dracula på svenska. Universal producerade sedan Draculas dotter (1936), Draculas son (1943), Draculas hus (1945) och Dracula (1979).

Dracula (1958)

Hammer tolkningen från 1958 som gjorde en stjärna av Christopher Lee, eller Dan Curtis tv-film från 1974 (med Jack Palance som Greven), eller John Badhams version från 1979 där Frank Langella sexade till rollen rejält, eller varför inte en Christopher Lee version till. Den han gjorde med Jess Franco 1970, och den version Lee själv tycker är bland de bästa.(och Kinski som Renfield)

Vampyrernas natt (1969)

Tramsig vampyrkomedi som egentligen borde bli ihågkommen som Roman Polanskis första amerikanska film (och för den delen den första i färg dessutom) – men som för alltid kommer att förknippas med Sharon Tate då det kom att bli hennes sista film. Polanski själv spelade en fumlig assistent som tillsammans med en vampyrjägare resar till Transsylvanien i jakten på odödliga. En parodi på de brittiska Draculafilmerna som pumpades ut i part i och minut. Som parodi är den mycket bättre än Mel Brooks bleka Dracula – död men lycklig.

Martin (1976)

Efter en fantastisk öppnings sekvens lugnar den ner sig och blir våldigt socialrealistisk i sin approach. Man uttalar aldrig huruvida Martin är en vampyr och inte nog med att man ironiserar vampyr mytologi, man vänder på rollerna och gör de traditionellt onda till goda och tvärt om.

Natten har sitt pris (1987)

Långt före Stephanie Meyers puritanska romansvit om triangeldramat mellan människa (oskuld), en vampyr och en varulv stod i bokhyllorna hemma hos tonåringarna så gjorde Kathryn Bigelow den romantiska men betydligt mer vågade Natten har sitt pris (Near Dark). Caleb träffar den mystiska och vackra Mae. Han vill lära känna henne bättre, men kunde föga ana att med henne kom ett entourage av hundraåriga bloddrickande vampyrer. En härlig mix mellan västern, roadmovie och klassisk vampyrsaga.

Scream Blacula Scream (1973)

Klart att blaxploitationgenren även har sin Mörkrets Furste, William Marshall. Uppföljaren är bättre eftersom Pam Grier är med och blir biten.

Vem har stulit mina tänder? (1988)

Nicholas Cage i en paradroll. Galen eller vampyr, det sägs aldrig men, sjukt bra film. Heter Vampire’s Kiss i original.

The Addiction (1995)

Kathleen Conklin (Lily Taylor) plugga filosofi på New York universitetet. Hon står inför en något invecklad uppgift, att försöka hitta svaren till hemskheter som Son My-massakern eller koncentrationslägret Dachau i Nietzche eller Heidegger funderingar. Hennes abstrakta betraktelser blir verklighet när en beläst vampyr (Christopher Walken) biter henne i nacken och hon själv törstar efter blod. Kathleen förfall leder henne till mer konkreta svar. En oerhört skicklig och annorlunda vampyrfilm signerad Abel Ferrara.

Vamp (1986)

Grace Jones är (förlåt var) känd för mycket. Hon var en av världens första supermodeller, en av världens första svarta modeller, hon gjorde discohit efter discohit som snurrade frekvent på gayklubbar världen över. Hon poserade naken för Jean Baptiste Mondino, levde rövare med Dolph Lundgren och sparkade Roger Moore all världens väg i Levande måltavla. Vad ingen minns är hennes mycket konstiga discovampyrfilm kort och gott kallad Vamp. Ett lysande exempel på att du behöver ha mer än en ball filmtitel. Två studenspexare går på sjaskig strippklubb där hela ensemblen av stripp och bartendrar visar sig vara vampyrer. Grace Jones vitsminkade madam är den värsta av dem alla.

Oskyldigt blod (1992)

Gangsterfilm och skräckis i ett, med inslag av humor, regisserad av John Landis. Anne Parillaud (Nikita) gjorde den sensuella vampyren Marie vars moral är aningen skruvad – hon suger nämligen bara kriminella män .. och i Pittsburgh. Och enligt gammal vampyrlag ska ju offrets ryggrad knäckas annars blir de ju också vampyrer. Något hon misslyckas med när hon glufsar i sig en hänsynslös maffiaboss. Angela Bassett och Luis Guzman syns i småroller, Frank Oz och Dario Argento i ännu mindre.

30 Days of Night (2007)

Steve Niles och Ben Templesmiths seriealbum är, som film av David Slade (Hard Candy, Eclipse), ett mästerverk.

Låt den rätte komma in (2008) / Let Me In (2010)

John Ajvide Lindqvists fantastiska berättelse, som vi fått stora nöjet att se filmatiserat i två olika, men ändå lika versioner, är ett modernt klassiker och fungerar på så många olika sätt att det inte är klokt.

”Under hösten 2008 var vampyrtemat hetare än någonsin. Något som var tacksamt både när halloween knackade på dörren och för mörkret som sakta smög sig in i stugorna om kvällarna” bloggade jag under en regnig sommardag 2009.

De långtandade varelserna hade blivit populära på bioduken, i bokform och på catwalk efter catwalk sågs svartklädda modeller skrida fram likt nattens väktare. Svensk film snappade upp trenden och gav oss filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, Frostbiten och Vampyrer. På tv började True Blood visas med vår egen Alexander Skarsgård i täten och serien Supernatural tog frekvent upp ämnet i diverse avsnitt blandat med andra övernaturliga ting. Vi får heller inte glömma att radion då tycktes övertagen av Markus Krunegårds röst som sjöng ”Jag är en vampyr, suger och spyr, låt mig komma in, jag vill vara din” som ett soundtrack till hela företeelsen.

Men det hände mer än så under den där hösten 2008. Det vankades även premiär av Twilight. En vampyrfilm i romantiskt fodral där storstadstjejen Bella och vampyren Edward träffades för första gången och inledde en het tonårsförälskelse som skulle visa sig vara allt annat än bekymmerslös. Sagan om de två och deras kamp om att få vara tillsammans fortsatte i uppföljarna New Moon och Eclipse och genererade förutom en hög med nya, unga Hollywood-stjärnor även plats på kartan för vampyrtemat som håller i sig än idag. Den som ändå först nosade på ämnet och lade grunden för denna jätteboom var tv-fenomenet Buffy the Vampire Slayer (1997-2003), som förutom att servera action och effekter blandat med ungdomsproblem gav oss ett alternativ till den annars så typiska bilden av den blonda, hjälplösa tjejen. Här var Buffy vår kraftfulla hjälte som bekämpade vampyrer på löpande band.

I Twilight skimrar vampyrerna likt diamanter i solskenet istället för att brinna upp, Edwards familj är ”vegetarianer” och överlever genom att bara dricka blod från djur, och de karaktäristiska kistorna existerar inte då vampyrerna i filmen aldrig sover. Jag skulle vilja påstå att vi idag presenteras för en väldigt förskönad bild av myten. Vampyrerna blir mänskliga och i grunden goda varelser som fungerar som protagonister istället för antagonister. Vampyren som vi ser idag är något av en förnyad variant av romantikens hjältefigur. Han har vackra drag, han är en känslig, sårbar och uppvaktande charmör som ändå är fysiskt stark och kan beskydda den han håller kär. Något som säkerligen har bidragit till den framgång som Twilight, och andra vampyr-relaterade produktioner, skördat.

Filmer som Werner Herzogs Nosferatu – nattens vampyr (1979), Francis Ford Coppolas Bram Stoker’s Dracula (1992) och Neil Jordans En vampyrs bekännelse (1994) är filmer i temat som är oförglömliga för mig, och som till skillnad från så många filmer idag så väl fångar bilden av det tragiska och bestealiska liv som vampyren kännetecknar. Vampyren är en varelse att frukta, men även en sorgsen figur som är fångad mellan liv och död, olycklig, och tvingad att hålla en älskad borta för att inte ge denne samma tragiska öde. Vampyrfilmer har på så vis ett tacksamt tragiskt ämne som man kan göra mycket av om man lyckas spänna på publikens rätta trådar.

När kommer då vampyrtemat att bli inaktuellt? Vem kommer att sätta spiken i kistan för detta till synes odödliga tema? Det återstår att se, men det kommer nog att dröja. Nu, hösten 2011, återvänder mörkret och likaså Bella och Edward för nya äventyr i Breaking Dawn – Part 1. Under 2011 såg vi också Priest och Fright Night på vita duken. Filmer som kommer under 2012 är bland annat Måns Mårlind och Björn Steins Underworld Awakening, Dario Argentos Dracula 3D med Rutger Hauer, Mary ”American Psycho” Harrons The Moth Diaries samt det avslutande kapitlet i Twilight-sagan: Breaking Dawn – Part 2. // DESIRÉE HANSSON

I Hanna spelar Saoirse Ronan titelkaraktären som växer upp i ett vintrigt landskap tillsammans med sin pappa. Han lär henne att överleva på naturens villkor. Vi märker snart att Hanna inte är någon vanlig liten tonårstjej. Hon är starkare, snabbare och våldsammare än en hel armé. I själva verket har pappan bara tränat henne till den dag hon är redo – att hämnas sin mamma som mördades när hon själv bara var en bebis.

Cinema har fått fem exemplar av Hanna på dvd/blu-ray, samt ett exemplar av soundtracket på snofsig, retrorätt vinyl att tävla ut till dem av er som först kan besvara vår tävlingsfråga:

Saoirse Ronan slog igenom med buller och brak för några år sedan. Vilken var hennes genombrottsroll och vad hette filmen?

En lycklig vinnare får hem ett vinstpaket med filmen (dvd eller blu-ray) samt ett exemplar av soundtracket på vinyl. Övriga fyra vinnare får filmen (dvd eller blu-ray).

Skriv ditt svar i ämnesraden på ett mejl och skicka det till tavling@cinema.se. Glöm inte att bifoga namn och adress, samt skriv om du vill ha filmerna i dvd- eller blu-ray-format.

Priserna kommer från Sony Pictures Home Entertainment.

Variety skriver att Carey Mulligan efter en redan fullspäckad höst har schemat fullt även 2012. Hon har fått huvudrollen i bröderna Coens nästa film Inside Llewyn David. Där kommer hon att spela mot Oscar Isaac. Bröderna Coen skriver manus, regisserar och producerar tillsammans med Scott Rudin. I handlingen följer vi en musiker som försöker slå igenom i New York på 1960talet. Det är ännu inte klart om Mulligan kommer att sjunga i filmen, men har visat att hon har talang för det efter flera uppträdanden i Shame.

Förutom det har hon även gett sig in i förhandlingar om huvudrollen i Spike Jonzes kommande projekt, som ännu inte har fått någon titel. Filmen ska handla om världsledare som slår sig samman för att diskutera omstörtande händelser, Mulligan ska spela mot Joaquin Phoenix och Charlie Kaufman ska skriva manus.

Just nu spelar Mulligan in The Great Gatsby for Warner Bros, inspelningen med Inside Llewyn Davis planeras starta i februari och arbetet med Jonzes film i vår.

I höst har Mulligan varit upptagen med indie-rullar som Fox Searchlights Shame och FilmDistricts Drive.

Matt Damon som länge velat stå bakom filmkameran ska nu regissera sin första film. Än så länge har projektet ingen titel, men det är ett drama som han skrivit tillsammans med John Krasinski (The Office). I handlingen följer vi en försäljare vars liv blir ifrågasatt när han anländer till en ny stad.

Damon ska senare regissera Father and Daughter Time: A Tale of Armed Robbery and Eskimo Kisses om en kriminell man som är på rymmen med sin dotter. Det skriver EW Inside Movies.

EW Inside Movies meddelar att Anne Hathaway är klar för rollen som den misshandlade modern Fantine i Tom Hoopers adaption av musikalen Les Misérables.

Hathaway har tidigare visat sina musikaliska talanger på Oscarsgalan, bland annat tillsammans med Hugh Jackman som även han ska medverka i filmen i rollen som den noble Jean Valjean. Den hjärtlösa kommissarien Javert spelas av Russel Crowe.

För manus står William Nicholson som var medförfattare till Gladiator, och filmen beräknas ha premiär i december 2012.

IMDB har även listat Helena Bonham Carter och Geoffrey Rush som medverkande i filmen.