The Joneses är en grymt intressant film, eller produkt är kanske rätta ordet. För som film snarkar jag högt redan när huvudrollerna presenteras, tråkigare casting än David Duchovny och Demi Moore som äregiriga säljare kan jag inte tänka mig. Men som produkt är det jäkligt intressant. För även filmen om Alfafamiljen som säljargument har sina poänger så är det mycket mer intressant med filmens produktplacering.
Produktplacering har länge varit en del av filmbranschen. Men allt eftersom att inspelningsbara boxar, nedladdning och dvd/bd-utgåvor vuxit till sig har möjligheten att trycka in sin produkt i filmen istället för att marknadsföra den i lätt bortsorterade reklamavbrott blivit allt viktigare. Så att då kunna göra en film där det inte bara är naturligt utan faktiskt nödvändigt att i varannan mening kväka fram ett riktigt märke måste vara väldigt praktiskt. Att sedan paketera det hela som en klurig satir över reklambranschen är snudd på genialiskt, oavsett filmens rent konstnärliga kvalitéer.
Det här med att naturligt droppa märken istället för varor (t ex Cinema istället för filmmagasin) gjordes ju till en konstform av 90-talets kanske mest inflytelserika tv-serie. Jag talar förstås om att Seinfeld. Ett av de bästa exemplen är i klippet nedan. Georges paranoida utbrott är en perfekt ”täckmantel” för vad man egentligen gör, att läsa upp godismärken som tittaren ska bli sugen på. Säljande och roligt.
Tags: David Duchovny, Demi Moore, Jerry Seinfeld, Joneses, reklam
