 |
Jag har just fått två nya dvd:er ur Sandrews Filmpärlor-serie. För det första vill jag, som alltid när jag får dessa dvd:er från det här bolaget, verkligen säga att jag imponeras av Sandrews utgivning av gamla klassiker. Jag förstår inte, och kommer antagligen aldrig att göra det, varför Svensk Filmindustri inte gör det samma. Jag vill exempelvis ha ”Kvarteret Korpen” på dvd i morgon, fixar ni det? Mer om det någon annan gång.
På baksidan av Sandrews dvd av ”Ormen” står följande varningstext; ”Filmen orsakade en livlig debatt mellan censorerna på Statens biografbyrå på grund av sina vålds- och sexscener”. Sådana varningstexter går jag verkligen igång på. ”Ormen” är en rätt ansträngd berättelse om militär ungdom på en förläggning under beredskapsåren i mitten av 40-talet som gökar, krökar och hänger med flickorna som jobbar i exempelvis köket. Vi följer den unge militären Bill (Hans Ernback) som har en relation med de båda servitriserna Iréne (Christina Schollin) och Wera (Harriet Andersson). Bill vill ordna en stor fekke mellan ungdomarna på militärförläggningen, killar som tjejer. Men förberedelserna spårar ut. Iréne knuffar sin mamma av pendeltåget för att sedan bli halvt som halvt våldtagen av en liten pojkspoling hon bjudit på sprit. Bill slåss på ett fik, hamnar i arrest, knycker en orm, rymmer arresten och går på festen. Festligheterna spårar ur de också. En ung tjej från förläggningen drogas och gruppvåldtas, Bill knuffar Wera i en djup brunn och dunderpackad ska både han och Iréne ut bland tågspåren och leta efter hennes döda mamma. Mycket händer på en gång. Trådar kastas ut till höger och vänster. Och de följs aldrig riktigt upp. Bland annat springer filmens huvudperson omkring med en giftig orm i sin väska. I boken skulle den väl vara en slags metafor för både människans inre ångest och dess ondska och destruktivitet. I filmen är det bara en orm i en ryggsäck. Men jag köper det. Säg den exploitationfilm som är begriplig.
”Främlingen från syn” är en rätt fräck liten inhemsk spionthriller. Framförallt är nyttjandet av tåget imponerande. Det är trångt, på väg någonstans, lät att kasta av någon eller bli avkastad. Det borde helt enkelt göras fler thrillers på tåg. |
Stefan Nylen
De två som landade idag var 
En annan skön film som släpps samtidigt är 50-talsthrillern ”Främlingen från syn”. Den utspelar sig i ett litet samhälle där den unga flickan Lo bor. Hon är känd för att ha livlig fantasi. Så en kväll skjuter militären i bygden ner ett okänt, utländskt, flygplan som kraschar i skogen. Två utländska personer tas om hand av polisen. Men flickan Lo ser längre in i skogen hur en ”främling” i trenchcoat landar med fallskärm. De två omhändertagna utlänningarna ska föras till Stockholm. Lo hänger på och det gör även den ”mystiske främlingen”. Den här filmen bär tydliga spår av alla de amerikansk/svenska samproducerade espionagefilmer som gjordes under början på det så kallade ”kalla kriget”; ”Blondin i fara”, ”Med fara för livet”, ”Rymdinvasion i lappland”, ”Jagad av agenter” (med Paul Newman), ”Dödens skugga” (med Robert Mitchum) och framförallt tv-serierna ”Foreign Intrigue”, ”Dateline: Europe” och ”Overseas adventures”. |
Nominerade i de tunga kategorierna är bland andra filmerna Avatar, The hurt locker, Up in the air och Inglourious basterds. Om ni ska betta så se till att lägga månadslönen på något annat än Kathryn Bigelow och James Cameron. För då lär det smälla ordentligt i kassan om något oförutsägbart skulle inträffa. Överraskningar är alltid välkomna. Bästa film Bästa regi Själv kommer jag att ta en promenad, bunkra upp med vatten, vatten, en och en annan energidryck, lite kaffe och mycket sockergodis. Gå in på någon av Life butikerna och fråga hur du håller dig vaken på lagligt sätt under kvällen. 22.55 – Inside the Actors Studio med James Cameron Ta en tripp down Memory Lane och titta på det klassiska ”I’m the king of the world”-klippet. För går allt som det ska står inte Cameron där uppe och säger floskler som ”sometimes your whole life boils down to one insane move”. Get the Flash Player to see this player.
Sist men inte minst; Har du inte Kanal 9? Kolla på kanalnio.se infosida hur du får fram den i just din teve. |
Fick just ett pressutskick från Kanal 9 och ville dela med mig av hållpunkter för kvällen som med största sannolikhet kommer att gå i James Camerons tecken. Steve Martin och Alec Baldwin är värdar när kanalen för fjärde året i rad direktsänder Oscarsgalan. Men strax innan bjuckar de på en alldeles purfärsk Inside the Actors Studio där årets Oscarskandidat James Cameron svarar på kryptiska frågor från James Lipton. Se nästan mer fram emot frågan ”tell us how you made the piranhas fly” än efterföljande gala. |
Jag vet att jag har en väldigt skev bild av ninjas. Min ninja är den som jag såg i filmerna. Alltid med en nypa eller ingen som helst koppling till historien – total avsaknad av korrekthet. Ninjas var ju liksom mycket coolare än Akira Kurosawas samurajer. Min ninja skulle gärna irra omkring på hustak i New York i en slags dagsljusskimrande Starsky & Hutch-miljö. Lite biljakt, jaga på hustak, springa i brandtrappor, välta soptunnor och så lite kaststjärnor. Det finns en man som är mer ninja än någon annan. Sho Kosugi heter han. Är han inte med in filmen är den inte, eller knappast, värd att kolla in. Därför gläder det mig nu att regissören James McTeigue (V för Vendetta) handplockat honom till sin genrereboot ”Ninja Assassin”. En film vars trailer fungerar som ren pornografi för mig. Trots att jag är mer vuxen nu, stadgad tvåbarnsfar, så kommer jag att älska det här. Det handlar om ära och svek, far och son, kärlek och action, kaststjärnor och praktiskt taget allt som går att hitta på med ett par händer och fötter. Det spelar liksom ingen roll att handlingen antagligen kommer att ligga på värsta sortens direkt-till-dvd-kvalité. Trailern till ”Ninja Assassin” ser helt enkelt fantastiskt ut, det trots wire-fu och datoranimationer. Ninja Assassin släpps på svensk dvd och blu-ray den sjunde april. Kasta loss! Get the Flash Player to see this player.
|
När jag var liten ville jag vara en ninja. Seriöst. En ninja. Raka motsatsen till mig själv, faktiskt. Den tysta och osynliga mördaren. När jag växte upp så var det till den postmodernistiska ninjan. Den svartklädda snubben med högteknologiska Bondprylar nerstoppade bland kaststjärnorna, sai-svärdet, tonfa-batongen och såklart stor-svärdet. I början av 80-talet var ninjas the shits i min populärkulturella sfär. Videobutikerna svämmade över av små mästerverk som ” |
Slutet på ”Elvira Madigan” är en av den svenska filmhistoriens allra starkaste. Det förälskade paret Hedvig och Sixten vandrar ut i skogen, han med en pistol mot hennes huvud. Döden är enda utvägen, och paret har bestämt sig. Men Sixten tvekar. Hedvig ser en fjäril och springer ut på ängen, hon fångar den och i samma ögonblick hörs ett skott. Bilden fryses, och ytterligare ett skott hörs. Det andra skottet tar död på den fantastiskt vackra, och tragiska, kärlekssaga som Bo Widerberg levererade. Varje gång jag har delar av Mozarts pianokonsert nr 21 ser jag Pia Degermark framför mig, endera i gräset eller på linan. Sådan stark genomslagskraft hade hon i den filmen. Inte undra på att framgången var ett faktum.
Men verkligheten är bannemej jobbigare. Det fick vi se igår, när Jacqueline Ramels och Amie Björkstedts starka dokumentär ”Ett liv – en film om Pia Degermark” rullade i stadstelevisionen. Hennes uppgång gick snabbt. Pia Degermark föddes in i en överklasfamilj, hon åkte skidor i St Moritz, pluggade på Sigtuna internatskola och dansade med kronprinsen på påsklovet. Bo Widerberg gav henne på stående fot rollen som Hedvig i Elvira Madigan. Hon var ett underbar, sensuell och sårbar. Slående vacker. Och riktigt bra. För sin lysande insats i filmen vann hon guldpalmen i Cannes, bara 17 år gammal. Men Pia var en trasig själ. Redan som liten hade hon blivit inlagd för bantning, efter filminspelningen insjuknade hon i anorexi. Hon gifter sig med en tysk filmproducent, och ordentlig glidare, Pier Caminneci och lever jetset-liv runtom i Europa. I början av 70-talet var Pia Degermark the shits i europeisk film. Hon kallades ”the new Ingrid Bergman” och låg i topp bland Jane Fonda och Birgitte Bardot. Två filmer hinner hon med, den usla spionthrillern ”Spegelkriget” mot Anthony Hopkins och den ännu uslare tyska vampyrfilmen ”Vampire Happening”. När hon efter skilsmässan återvänder till Sverige rasar hennes liv samman; hon blir utblottad, hemlös, sitter i häkte, hamnar i fängelse, börjar punda amfetamin, och hela tiden med tidningarna hack i häl. Under hela 80- och 90-talet blir liksom Pia Degermark en galen följetång, ett stående skämt i skvallermedia.
”Ett liv – en film om Pia Degermark” är inget vanligt skådespelarporträtt. Det finns väldigt lite lycka, väldigt lite filmklipp och kindpussar. När Thommy Berggren berättar om tiden under Elvira Madigan märks det att han saknar henne, att han tyckte om henne, och att han ångrar sig att han aldrig räckte ut en hjälpande hand. Det är starkt av Pia Degermark, denna praktfulla kvinna, att sitta framför en kamera och berätta om hur livet verkligen rasar samman framför hennes fötter. När hon talar om saknaden av sin son, hennes andra, som socialen tog ifrån henne så pendlar jag mellan sorg och ilska. Sällan blir jag så påverkad av den här typen av dokumentärer. Men alla människor som överlever ett knarkmissbruk är superhjältar i min bok. Så även Pia Degermark. Våga inte missa den här filmen. Den ligger kvar på Svtplay.se fram till slutet av mars. Ett starkare skådespelarporträtt, livsöde, går inte att hitta på svenska. Skulle vara om någon porträtterade Anita Lindblom. Vad pysslar hon med nu för tiden? Get the Flash Player to see this player.
|
Annons
|
Jag är tillbaka på jobbet. Och mycket har hänt. Någonstans i min galna kropp så känner jag mig som Peter Sellers i ”Välkommen Mr. Chance”. Tidningen har ny chefredaktör (vi jobbade ihop i någon månad), ny personal, nya praktikanter, nya annonssäljare, nya telefoner, ny kaffekokare, ny form, ja, nytt allt. Jag fixar nog det här. Inga problem. Jag slangar hem ett skönt, lagom mellow, soundtrack från iTunes. Det fick bli pianomusiken från Coppolas ”Avlyssningen”. Jag börjar med mailen (någon som vill ha praktikplats som prioriterings sanerare?), sedan alla nyhetskällor såsom imdb.com, variety.com, hollywoodreporter.com, min gamla favorit chud.com med flera, bloggen (här är vi nu), och så småningom ska jag se över vad det är vi gör med tidningen. Jag tänkte mjukstarta med insändarsidan. Min favoritsyssla när det gäller att hjälpa läsarna. Anton och Elina, liksom Sara och Lisa, är flitiga bloggare här. Jag ska göra mitt bästa. Hjärnan är full av Dora utforskaren, Svamp Bob, Rorri Racerbil och annat barnsligt, siktet måste ställas in på annat, skruvas på. Vi syns & Vi hörs. |
