Det där med stjärnor på Hollywood Boulevard är rätt festligt. Vi här på redaktionen undrade just om inte tillgången på platser framför de mer attraktiva turistfällorna, som just Kodak Theatre, är rätt begränsade. Kanske de sopar bort någon avpolletterad gammal stjärna med någon gammal entertainer som ändå ingen minns.

Ryktet säger i alla fall att Quentin Tarantino och Ethan Maniquis (klippare på Planet Terror) ska göra varsin fejktrailer till Robert Rodriguez kommande actionraffel Machete (den i sin tur baserad på en fejktrailer han gjorde för Planet Terror). Filmen är tänkt att få amerikansk biopremiär till våren.

Från början var det tänkt att Rodriguez själv skulle gjort en fejktrailer kallad Cherry Darling med flickvännen Rose McGowan, men den idén har han dumpat (liksom flickvännen). Istället sägs det nu att Ethan Maniquis fejkar ihop Die, Machete, Die!, en uppföljare till Machete med Danny Trejo i titelrollen och Til Schweiger (Inglorious Basterds) som ‘The Human Savage’.

Quentin Tarantino ska bidra med Agent Orange. En fejktrailer med Tim Roth i rollen som den brittiska soldaten Agent Ringo Orange (Han hette ju Ringo, och gick under namnet Mr Orange, i De hänsynslösa) vars mål är att dra igång Vietnamnkriget igen. Rick Yune, badassen i Bondfilmen Die antother day, gör hans Sydvietnamesiska sidekick, Stacy Keach elakingen Doc Franklin och Sacha Baron Cohen som en Colonel Weathers

En fet lögn? Spelar ingen roll, någon har i alla fall varit ordentligt kreativ.

Sandra Bullock belönades, eller ”got RAZZed” som det kallas, för sin roll i komedin All about Steve. En film som, av trailern att dömma, egentligen inte ser så mycket sämre ut än den hon vann en Oscar för.

All about Steve kommer på dvd den 10 april.

Bästa manliga huvudroll gick, inte ett dugg oväntat, till Jeff Bridges i countrymusicfilmen Crazy Heart. Snubben har varit nominerad fem(!) gånger tidigare för Den sista föreställningen, Thunderbolt, Starman och The Contender. Rollen som ’Bad’ Blake är en roll som klippt och skuren för Bridges.

Samma sak gällde även i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll. Sandra Bullock belönades för sin roll som fotbollsmamma med ett hjärta av gult i The Blind side. Hon har inte nominerats tidigare, och har inte varit någon flitig gäst på Oscarsgalan då hon mestadels spelat i, och producerat, komedier. Rätt så dåliga och meningslösa sådana. Dock har Sandra Bullock varit en populär skådespelerska, något av en american sweetheart och populär bland kollegor. Bra tal, utan tårar. Kul att bildproducenten fångade hennes karl, den tuffa och tatuerade tv-bilmeckaren Jesse James med tårar i ögonen.

Robin Williams drar snuskskämt, snyggt. Han presenterade Oscarn för bästa kvinnliga biroll. Ett pris som helt enligt regelverket gick till komikern turn badass mummy Mo’Nique för sin hyllade roll i Precious – based on the Novel Push by Sapphire. Mo’Nique är den fjärde (får jag det till) svarta kvinnan som vinner priset. Bra tal dessutom. Utan tårar och politik.

Bästa manus, efter förlaga, gick inte helt oväntat till Precious – based on the Novel Push by Sapphire av Geoffrey Fletcher. Måste jag säga och skriva hela den där titeln? Geoffrey Fletchers tal var snurrigt, nervöst, obegripligt och killen var redo att explodera i tårar vilken sekund som helst. Steve Martin avslutar med kommentaren, ”jag skrev talet åt honom.” Helt klart galans skönaste ice breaker.

Avatar var förhandstippad att vinna, typ, alla teknikpriser. Imponerande då att The Hurt locker gick och plockade teknikpriser från Camerons film. Det lilla, lilla Irakkrigsdramat plockade priser för såväl redigering, som ljud och ljud redigering. Och dem till svensken Paul Ottosson. Avatar plockar dock, välförtjänt, priser för bästa foto, bästa visuella effekter, bästa scenografi (en av snubbarna börjar gråta),

Marvin Hamlischs score till Steven Soderberghs The Informant var, i mitt tyke, årets fräckaste. Den var lustigt nog inte nominerad. Bland de som var så höll jag Michael Giacchinos musik till animerade Up som favorit. Den går liksom att lyssna på utanför filmen. Något som tyder på att ett score är bra. Vilket också Oscarsjuryn tyckte.

Bland de utländska filmerna hade jag bara sett Det vita bandet och En profet. Det skulle väl stå mellan de två. Därför överraskar Argentinska El secreto de sus ojos (översatt Hemligheten i deras ögon). En film Sandrew Metronome köpt in till Sverige och som nu förhoppningsvis får biopremiär.

Bästa dokumentär, delfinfilmen The Cove.

Young Victoria belönades för bästa kostym. Sandy Powell fick alltså sin tredje Oscar efter The Aviator och Shakespeare in love.

Hedersoscarn gick i år för övrigt till Lauren Bacall och Roger Corman.

Inglorious basterds är fortfarande ett mysterium för mig. Jag tycker inte alls om den. Att Christoph Waltz plockar Oscarn för bästa manliga biroll kommer som en mindre överraskning för mig. Okej, han var kanske förhandstoppad. Men jag har alltid sett den här kategorin som en lucka för vänner att belöna vänner. Trodde därför på Stanley Tucci eller Woody.

Fick det till tre krigsfilmer i manuskategorin. Mark Boals originalmanus till The hurt ocker var givet. Quentin Tarantino fick högst applåder dock. Antar att hans vänner inte sitter i juryn.

Up som bästa animerade film var klockrent. Pixar och Disney kan inte misslyckas. Dock gillar jag spridningen i kategorin, Coraline, Prinsessan och grodan och Den fantastiska räven är ju tre helt olika typer av tecknad film. Bästa animerade kortfilm gick till Nicolas Schmerkins Logorama ser strålande ut. Bra vinnare.

Bästa kortdokumentär blev HBO-producerade Music by Prudence.

Bästa kortfilm, tyvärr inte Patrik Eklunds och Mathias Fjällströms Istället för abrakadabra. Oscarn gick istället till Danskarna Joachim Back och Tivi Magnusson för The New Tenants. Hur många gånger har Danskarna knyckt det här priset framför oss?

Ryan Bingham och T-Bone Burnett plockade priset för Crazy heart-sången ”The Weary Kind”. Inget motstånd där.

Snygg hyllning av Molly Ringwald och Matthew ”Hey, Ferris is this your day off?” Broderick till John Hughes. Jag verkligen älskade den mannens 80-tal. Han var mitt 80-tal. Maculay Culkin, Judd Nelson, Alley Sheedy, vad vackra de var.

Ju längre galan går, ju mer synd om Distric 9 och Star Trek tycker jag… De sitter nog och ångrar sig, ”fuck we should’ve gone 3D”. Men Best achievement in makeup vinner de i alla fall. Suxxess.

Halvtid.

Röda mattan-grejen är verkligen heeeelt värdelöst. På ett sätt håller vi kollen på vem som kommit, vem som inte kommit, vem som kommer före vem, som om de egentligen spelade någon roll. Det fungerar idag bara som en låååg reklamtrailer för kvinnornas utseende, kläder, och sätt att föra sig i schyssta skor. Man tittar fortfarande på kvinnors kläder före något annat. Men röda mattan blir aldrig, aldrig, lika underhållande som på den tiden Joan Rivers gjorde det till en konst att förolämpa folk.

Vidare påminner mig röda mattan att Brittany Murphy inte finns där borta längre, och att Matthew Broderick inte setts i en film på hundra år och att karln börjar bli gammal – han är gråhårig!

Hur mycket avgaser släpper de där limobilarna ut under kvällen, det är verkligen tusentals limos som tomgångskör under tre timmar på samma adress. Usch!

Okej, då kör vi.

BÄSTA FILM

Avatar, The Blind Side, District 9, An Education, The Hurt Locker, Inglourious Basterds, Precious, A Serious Man, Up, Up in the Air.

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL

Jeff Bridges (Crazy Heart), George Clooney (Up in the Air), Colin Firth (A Single Man), Morgan Freeman (Invictus), Jeremy Renner (The Hurt Locker)

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL

Sandra Bullock (The Blind Side), Helen Mirren (The Last Station), Carey Mulligan (An Education), Gabourey Sidibe (Precious), Meryl Streep (Julie & Julia)

BÄSTA MANLIGA BIROLL

Matt Damon (Invictus), Woody Harrelson (The Messenger), Christopher Plummer (The Last Station), Stanley Tucci (The Lovely Bones), Christoph Waltz (Inglourious Basterds)

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL

Penelope Cruz (Nine), Vera Farmiga (Up in the Air), Maggie Gyllenhaal (Crazy Heart), Anna Kendrick (Up in the Air), Mo’Nique (Precious)

BÄSTA REGI

James Cameron (Avatar), Kathryn Bigelow (The Hurt Locker), Quentin Tarantino (Inglourious Basterds), Lee Daniels (Precious), Jason Reitman (Up in the Air)

BÄSTA ICKE ENGELSKSPRÅKIGA FILM

Ajami, Israel; El Secreto de Sus Ojos, Argentina; The Milk of Sorrow, Peru; Un Prophete, France; The White Ribbon, Germany

BÄSTA MANUS EFTER FÖRLAGA

Neill Blomkamp and Terri Tatchell (District 9), Nick Hornby (An Education), Jesse Armstrong, Simon Blackwell, Armando Iannucci, Tony Roche (In the Loop), Geoffrey Fletcher (Precious), Jason Reitman and Sheldon Turner (Up in the Air)

BÄSTA ORGINALMANUS

Mark Boal (The Hurt Locker), Quentin Tarantino (Inglourious Basterds), Alessandro Camon and Oren Moverman (The Messenger), Joel Coen and Ethan Coen (A Serious Man), Bob Peterson, Pete Docter, Tom McCarthy (Up).

BÄSTA ANIMERADE FILM

Coraline, Fantastic Mr. Fox, The Princess and the Frog, The Secret of Kells, Up.

De två som landade idag var ”Främling från skyn” och Stig Dagermanfilmatiseringen ”Ormen” med release nu i mars. ”Ormen” är baserad på Dagermans debutroman från 1945. Stig Dagerman var på sin tid en av våra mest framgångsrika författare och journalister, också en flitig anarkosyndikalist, som efter en djup depression tog livet av sig 1954. Flera av hans böcker och noveller har genom åren filmatiserats; ‘Nattens lekar’, ‘Bränt barn’, ‘Streber’, ‘Bröllopsbesvär’ och senast ‘Att döda ett barn’ som kortfilm av Alexander Skarsgård.

På baksidan av Sandrews dvd av ”Ormen” står följande varningstext; ”Filmen orsakade en livlig debatt mellan censorerna på Statens biografbyrå på grund av sina vålds- och sexscener”. Sådana varningstexter går jag verkligen igång på. ”Ormen” är en rätt ansträngd berättelse om militär ungdom på en förläggning under beredskapsåren i mitten av 40-talet som gökar, krökar och hänger med flickorna som jobbar i exempelvis köket. Vi följer den unge militären Bill (Hans Ernback) som har en relation med de båda servitriserna Iréne (Christina Schollin) och Wera (Harriet Andersson). Bill vill ordna en stor fekke mellan ungdomarna på militärförläggningen, killar som tjejer. Men förberedelserna spårar ut. Iréne knuffar sin mamma av pendeltåget för att sedan bli halvt som halvt våldtagen av en liten pojkspoling hon bjudit på sprit. Bill slåss på ett fik, hamnar i arrest, knycker en orm, rymmer arresten och går på festen. Festligheterna spårar ur de också. En ung tjej från förläggningen drogas och gruppvåldtas, Bill knuffar Wera i en djup brunn och dunderpackad ska både han och Iréne ut bland tågspåren och leta efter hennes döda mamma. Mycket händer på en gång. Trådar kastas ut till höger och vänster. Och de följs aldrig riktigt upp. Bland annat springer filmens huvudperson omkring med en giftig orm i sin väska. I boken skulle den väl vara en slags metafor för både människans inre ångest och dess ondska och destruktivitet. I filmen är det bara en orm i en ryggsäck. Men jag köper det. Säg den exploitationfilm som är begriplig.

En annan skön film som släpps samtidigt är 50-talsthrillern ”Främlingen från syn”. Den utspelar sig i ett litet samhälle där den unga flickan Lo bor. Hon är känd för att ha livlig fantasi. Så en kväll skjuter militären i bygden ner ett okänt, utländskt, flygplan som kraschar i skogen. Två utländska personer tas om hand av polisen. Men flickan Lo ser längre in i skogen hur en ”främling” i trenchcoat landar med fallskärm. De två omhändertagna utlänningarna ska föras till Stockholm. Lo hänger på och det gör även den ”mystiske främlingen”. Den här filmen bär tydliga spår av alla de amerikansk/svenska samproducerade espionagefilmer som gjordes under början på det så kallade ”kalla kriget”; ”Blondin i fara”, ”Med fara för livet”, ”Rymdinvasion i lappland”, ”Jagad av agenter” (med Paul Newman), ”Dödens skugga” (med Robert Mitchum) och framförallt tv-serierna ”Foreign Intrigue”, ”Dateline: Europe” och ”Overseas adventures”.

”Främlingen från syn” är en rätt fräck liten inhemsk spionthriller. Framförallt är nyttjandet av tåget imponerande. Det är trångt, på väg någonstans, lät att kasta av någon eller bli avkastad. Det borde helt enkelt göras fler thrillers på tåg.

Nominerade i de tunga kategorierna är bland andra filmerna Avatar, The hurt locker, Up in the air och Inglourious basterds. Om ni ska betta så se till att lägga månadslönen på något annat än Kathryn Bigelow och James Cameron. För då lär det smälla ordentligt i kassan om något oförutsägbart skulle inträffa. Överraskningar är alltid välkomna.

Bästa film
The Hurt locker 2,63 (ladbrokes), 2.25 (unibet), 1.75 (expekt)
Avtar 1,57 (ladbrokes), 1.72 (unibet), 1.85 (expekt)

Bästa regi
Kathryn Bigelow, Hurt locker 1,62 (ladbrokes), 2,10 (unibet), 1.25 (expekt)
James Cameron, Avatar 2,38 (ladbrokes), 1,85 (unibet), 3.50 (expekt)

Själv kommer jag att ta en promenad, bunkra upp med vatten, vatten, en och en annan energidryck, lite kaffe och mycket sockergodis. Gå in på någon av Life butikerna och fråga hur du håller dig vaken på lagligt sätt under kvällen.

22.55 – Inside the Actors Studio med James Cameron
00.00 – Oscarsgalan – Röda mattan
02.05 – Nedräkning till Oscarsgalan 2010
02.35 – Oscarsgalan 2010

Ta en tripp down Memory Lane och titta på det klassiska ”I’m the king of the world”-klippet. För går allt som det ska står inte Cameron där uppe och säger floskler som ”sometimes your whole life boils down to one insane move”.

Sist men inte minst; Har du inte Kanal 9? Kolla på kanalnio.se infosida hur du får fram den i just din teve.