Dagen har börjat mycket spännande med att en bok som utlovar oäkta barn och familjehemligheter med kopplingar till Bergman damp ner på skrivbordet. Förtjänar helt klart en liten stund av uppmärksamhet. Och appropå barn, ALLA bör snarast bege sig till närmaste biograf som visar Till vildingarnas land. Caroline Hainer gav den här barnboksadaptionen en femma, och jag instämmer. Precis som i Carolines fall var det här en av mina favoritböcker när jag var liten, men där hon tycker att filmatiseringen skiljer sig väldigt mycket från hur hon minns boken, så känner jag att den är exakt så som jag kommer ihåg historien om Max som rymmer till vildingarna när hans busiga reaktion på familjelivet får honom uppskickad på sitt rum utan middag. Hur Spike Jonze har burit sig åt för att lyckas med detta, eftersom boken bara är ett fåtal sidor lång och mest bilder, är ett mysterium, men resultatet är helt klart en av de bästa filmer jag någonsin sett. Även för den som inte läst boken (som mitt biosällskap i helgen) tror jag att den träffar den där punkten för allt som handlar om kärlek, och alla andra känslor som kontakt med andra människor innebär. Till vildingarnas land är en film som inte väjer undan för något som är obehagligt utan går rakt på väsentligheterna. Vacker, rak, spännande och med en underton av mörker och våldsamheter. Perfekt helt enkelt.
Tags: barn, kärlek, Spike Jonze, Till vildingarnas land, våld
