Jag har fortfarande inte sett Till vildingarnas land. Tröstar mig med boken, men den glädjen varar ju inte särskilt länge (ca 10 meningar..)
En annan glädje är att Caroline som recenserar filmen, både i januarinumret och här på hemsidan, var en vilding som barn. Alltså, inte bara ett vilt barn. Utan en vilding. Se bevis. Eftersom jag var med när hon direktrecenserade filmen kan jag också avslöja att det fanns tårar i hennes ögonvrår när hon pratade om den framför kameran. Ooh, när ska jag få se den?
