Kromofobi är dock inte nytt i filmvärlden. Hitchcock rockade färgfobi redan 34 år tidigare. I Marnie försökte Sean Connery kurera Tippie Hedgren från samma fobi, även om färgen då var rött. Det är nog filmhistoriens näst coolaste fobi. Indiana Jones ormfobi, Gregory Pecks rädsla för linjer(!) i Trollbunden och Leos bakterieskräck i Aviator är andra bra kandidater. Men i slutändan är det inget som slår Henry i nyazeeländska komedin Black Sheep. Han lider nämligen av ”Ovinofobi”, en oresonlig rädsla för ulliga, mjuka, sävliga får.

Vi ses väl på Allmänna Galleriet kl 19?

Ryktet säger i alla fall att Quentin Tarantino och Ethan Maniquis (klippare på Planet Terror) ska göra varsin fejktrailer till Robert Rodriguez kommande actionraffel Machete (den i sin tur baserad på en fejktrailer han gjorde för Planet Terror). Filmen är tänkt att få amerikansk biopremiär till våren.

Från början var det tänkt att Rodriguez själv skulle gjort en fejktrailer kallad Cherry Darling med flickvännen Rose McGowan, men den idén har han dumpat (liksom flickvännen). Istället sägs det nu att Ethan Maniquis fejkar ihop Die, Machete, Die!, en uppföljare till Machete med Danny Trejo i titelrollen och Til Schweiger (Inglorious Basterds) som ‘The Human Savage’.

Quentin Tarantino ska bidra med Agent Orange. En fejktrailer med Tim Roth i rollen som den brittiska soldaten Agent Ringo Orange (Han hette ju Ringo, och gick under namnet Mr Orange, i De hänsynslösa) vars mål är att dra igång Vietnamnkriget igen. Rick Yune, badassen i Bondfilmen Die antother day, gör hans Sydvietnamesiska sidekick, Stacy Keach elakingen Doc Franklin och Sacha Baron Cohen som en Colonel Weathers

En fet lögn? Spelar ingen roll, någon har i alla fall varit ordentligt kreativ.

Thelma Schoonmaker är en av de filmklipparen som arbetat i Hollywood de senaste 40 åren. Det ska sägas i just det här yrket är det inte lika ovanligt att vara kvinna. Varför så många damer funnit framgång med att sammanfoga filmer tänker jag inte spekulera i, men i en grymt mansdominerad bransch är klipprummet om inte jämställt så i alla fall betydligt bättre könsbalanserat än andra platser.

Schoonmakers klipparkarriär började 1966 med Finnegans Wake, en bagatell baserad på James Joyce roman med samma namn. Året efter slog hon sina påsar ihop med Martin Scorsese för första gången när hon klippte hans regidebut I Call First. De samarbetade åter 1970 med dokumentären Street Scenes. Det tog sedan tio år innan de båda jobbade ihop igen.

Scorsese skördade stora framgångar under sjuttiotalet medan årtiondet för Schoonmaker ”bara” bestod av klipparbetet med dokumentären Woodstock. Schoonmaker Oscarnominerades för filmen (hennes tredje långfilm som klippare) men förlorade mot betydligt mer etablerade Hugh S. Fowler som det året prisades för Patton – Pansargeneralen. En av de främsta anledningarna att hon inte gjorde fler filmer var hennes svårigheter att bli accepterad i det amerikanska klipparfacket. Inför Tjuren från Bronx fick hon sitt medlemskap beviljat efter lång tids kamp. Enligt rykten var det Al Pacino som såg till att få in Schoonmaker i facket och därmed ge henne en chans att jobba vidare som klippare.

Men Thelmas framgångar skulle komma. När hon fick sitt nästa klipparjobb var det alltså åter med Scorsese som regissör. Tjuren från Bronx gav henne sin första Oscarstatyett. Hon nominerades tio år senare för Goodfellas samt 2003 för Gangs of New York. 2005 knep hon sin andra statyett för Aviator och 2007 fick hon sin tredje för Departed.

Utanför klipparbetet har hon bland annat jobbat med filmrestaurering. Hennes numera avlidna make Michael Powells filmer är hennes hjärtebarn. Den 35 år äldre Powell regisserade 60 lång- och kortfilmer under sin karriär. Den kanske mest kända är HC Andersen-filmatiseringen De röda skorna från 1948. Powell och Schoonmaker var bara gifta i sex år, men sällskapade lång tid innan dess. Vem som parade ihop dem? Scorsese så klart!

Den numera 70 år gamla damen verkar inte ha några planer att sluta med sitt jobb. Shutter Island var hennes senaste klippinsats och nästa långfilm blir Scorseses The Invention of Hugo Cabret som börjar sin inspelning i maj. Efter den filmen hägrar biografier om Frank Sinatra och Theodore Rooseveldt tillsammans med Scorsese.

Sandra Bullock belönades, eller ”got RAZZed” som det kallas, för sin roll i komedin All about Steve. En film som, av trailern att dömma, egentligen inte ser så mycket sämre ut än den hon vann en Oscar för.

All about Steve kommer på dvd den 10 april.

Bästa manliga huvudroll gick, inte ett dugg oväntat, till Jeff Bridges i countrymusicfilmen Crazy Heart. Snubben har varit nominerad fem(!) gånger tidigare för Den sista föreställningen, Thunderbolt, Starman och The Contender. Rollen som ’Bad’ Blake är en roll som klippt och skuren för Bridges.

Samma sak gällde även i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll. Sandra Bullock belönades för sin roll som fotbollsmamma med ett hjärta av gult i The Blind side. Hon har inte nominerats tidigare, och har inte varit någon flitig gäst på Oscarsgalan då hon mestadels spelat i, och producerat, komedier. Rätt så dåliga och meningslösa sådana. Dock har Sandra Bullock varit en populär skådespelerska, något av en american sweetheart och populär bland kollegor. Bra tal, utan tårar. Kul att bildproducenten fångade hennes karl, den tuffa och tatuerade tv-bilmeckaren Jesse James med tårar i ögonen.

Robin Williams drar snuskskämt, snyggt. Han presenterade Oscarn för bästa kvinnliga biroll. Ett pris som helt enligt regelverket gick till komikern turn badass mummy Mo’Nique för sin hyllade roll i Precious – based on the Novel Push by Sapphire. Mo’Nique är den fjärde (får jag det till) svarta kvinnan som vinner priset. Bra tal dessutom. Utan tårar och politik.

Bästa manus, efter förlaga, gick inte helt oväntat till Precious – based on the Novel Push by Sapphire av Geoffrey Fletcher. Måste jag säga och skriva hela den där titeln? Geoffrey Fletchers tal var snurrigt, nervöst, obegripligt och killen var redo att explodera i tårar vilken sekund som helst. Steve Martin avslutar med kommentaren, ”jag skrev talet åt honom.” Helt klart galans skönaste ice breaker.

Avatar var förhandstippad att vinna, typ, alla teknikpriser. Imponerande då att The Hurt locker gick och plockade teknikpriser från Camerons film. Det lilla, lilla Irakkrigsdramat plockade priser för såväl redigering, som ljud och ljud redigering. Och dem till svensken Paul Ottosson. Avatar plockar dock, välförtjänt, priser för bästa foto, bästa visuella effekter, bästa scenografi (en av snubbarna börjar gråta),

Marvin Hamlischs score till Steven Soderberghs The Informant var, i mitt tyke, årets fräckaste. Den var lustigt nog inte nominerad. Bland de som var så höll jag Michael Giacchinos musik till animerade Up som favorit. Den går liksom att lyssna på utanför filmen. Något som tyder på att ett score är bra. Vilket också Oscarsjuryn tyckte.

Bland de utländska filmerna hade jag bara sett Det vita bandet och En profet. Det skulle väl stå mellan de två. Därför överraskar Argentinska El secreto de sus ojos (översatt Hemligheten i deras ögon). En film Sandrew Metronome köpt in till Sverige och som nu förhoppningsvis får biopremiär.

Bästa dokumentär, delfinfilmen The Cove.

Young Victoria belönades för bästa kostym. Sandy Powell fick alltså sin tredje Oscar efter The Aviator och Shakespeare in love.

Hedersoscarn gick i år för övrigt till Lauren Bacall och Roger Corman.

Inglorious basterds är fortfarande ett mysterium för mig. Jag tycker inte alls om den. Att Christoph Waltz plockar Oscarn för bästa manliga biroll kommer som en mindre överraskning för mig. Okej, han var kanske förhandstoppad. Men jag har alltid sett den här kategorin som en lucka för vänner att belöna vänner. Trodde därför på Stanley Tucci eller Woody.

Fick det till tre krigsfilmer i manuskategorin. Mark Boals originalmanus till The hurt ocker var givet. Quentin Tarantino fick högst applåder dock. Antar att hans vänner inte sitter i juryn.

Up som bästa animerade film var klockrent. Pixar och Disney kan inte misslyckas. Dock gillar jag spridningen i kategorin, Coraline, Prinsessan och grodan och Den fantastiska räven är ju tre helt olika typer av tecknad film. Bästa animerade kortfilm gick till Nicolas Schmerkins Logorama ser strålande ut. Bra vinnare.

Bästa kortdokumentär blev HBO-producerade Music by Prudence.

Bästa kortfilm, tyvärr inte Patrik Eklunds och Mathias Fjällströms Istället för abrakadabra. Oscarn gick istället till Danskarna Joachim Back och Tivi Magnusson för The New Tenants. Hur många gånger har Danskarna knyckt det här priset framför oss?

Ryan Bingham och T-Bone Burnett plockade priset för Crazy heart-sången ”The Weary Kind”. Inget motstånd där.

Snygg hyllning av Molly Ringwald och Matthew ”Hey, Ferris is this your day off?” Broderick till John Hughes. Jag verkligen älskade den mannens 80-tal. Han var mitt 80-tal. Maculay Culkin, Judd Nelson, Alley Sheedy, vad vackra de var.

Ju längre galan går, ju mer synd om Distric 9 och Star Trek tycker jag… De sitter nog och ångrar sig, ”fuck we should’ve gone 3D”. Men Best achievement in makeup vinner de i alla fall. Suxxess.

Halvtid.

Röda mattan-grejen är verkligen heeeelt värdelöst. På ett sätt håller vi kollen på vem som kommit, vem som inte kommit, vem som kommer före vem, som om de egentligen spelade någon roll. Det fungerar idag bara som en låååg reklamtrailer för kvinnornas utseende, kläder, och sätt att föra sig i schyssta skor. Man tittar fortfarande på kvinnors kläder före något annat. Men röda mattan blir aldrig, aldrig, lika underhållande som på den tiden Joan Rivers gjorde det till en konst att förolämpa folk.

Vidare påminner mig röda mattan att Brittany Murphy inte finns där borta längre, och att Matthew Broderick inte setts i en film på hundra år och att karln börjar bli gammal – han är gråhårig!

Hur mycket avgaser släpper de där limobilarna ut under kvällen, det är verkligen tusentals limos som tomgångskör under tre timmar på samma adress. Usch!

Okej, då kör vi.

BÄSTA FILM

Avatar, The Blind Side, District 9, An Education, The Hurt Locker, Inglourious Basterds, Precious, A Serious Man, Up, Up in the Air.

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL

Jeff Bridges (Crazy Heart), George Clooney (Up in the Air), Colin Firth (A Single Man), Morgan Freeman (Invictus), Jeremy Renner (The Hurt Locker)

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL

Sandra Bullock (The Blind Side), Helen Mirren (The Last Station), Carey Mulligan (An Education), Gabourey Sidibe (Precious), Meryl Streep (Julie & Julia)

BÄSTA MANLIGA BIROLL

Matt Damon (Invictus), Woody Harrelson (The Messenger), Christopher Plummer (The Last Station), Stanley Tucci (The Lovely Bones), Christoph Waltz (Inglourious Basterds)

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL

Penelope Cruz (Nine), Vera Farmiga (Up in the Air), Maggie Gyllenhaal (Crazy Heart), Anna Kendrick (Up in the Air), Mo’Nique (Precious)

BÄSTA REGI

James Cameron (Avatar), Kathryn Bigelow (The Hurt Locker), Quentin Tarantino (Inglourious Basterds), Lee Daniels (Precious), Jason Reitman (Up in the Air)

BÄSTA ICKE ENGELSKSPRÅKIGA FILM

Ajami, Israel; El Secreto de Sus Ojos, Argentina; The Milk of Sorrow, Peru; Un Prophete, France; The White Ribbon, Germany

BÄSTA MANUS EFTER FÖRLAGA

Neill Blomkamp and Terri Tatchell (District 9), Nick Hornby (An Education), Jesse Armstrong, Simon Blackwell, Armando Iannucci, Tony Roche (In the Loop), Geoffrey Fletcher (Precious), Jason Reitman and Sheldon Turner (Up in the Air)

BÄSTA ORGINALMANUS

Mark Boal (The Hurt Locker), Quentin Tarantino (Inglourious Basterds), Alessandro Camon and Oren Moverman (The Messenger), Joel Coen and Ethan Coen (A Serious Man), Bob Peterson, Pete Docter, Tom McCarthy (Up).

BÄSTA ANIMERADE FILM

Coraline, Fantastic Mr. Fox, The Princess and the Frog, The Secret of Kells, Up.